I'm back

Åh vad jag var besviken och nere när jag skrev här sist.   Fy sjutton vad jag hade ont och var besviken på att jag inte kunde klara mig själv.

Vad som utlöst min besvikelse? Jo jag skulle plantera blommor i mina i mina hangingbaskets. Jag kunde för det första inte åka och handla blommorna själv. Sedan hade Coop på orten väldigt lite blommor kvar av den sorten jag önskade. 

Det blev till att ta vad som fanns och vara nöjd med det. Jag har blivit fenomenal på att göra det bästa av saken och se positivt samt gilla läget.

Sen var det själva planteringen. 

Först kunde jag knappt ta ut blommorna till planteringsbordet, maken så vänligt har placerat på framsidan. Det är inte lätt att bära ömtåliga blommor, samtidigt som man har två kryckor för att ens kunna ta sig fram. Efter 4 varv fram och tillbaka hade jag äntligen fått ut alla 5 krukorna. 

Sedan hade jag tänkt mig att stå upp. Men nepp det ville inte mina knän utan det blev till att sitta dubbelvikt i en trädgårdsstol. 

Jag försökte verkligen nå allt. Jord, plantor, krukor sax/sekatör för att öppna jordsäck och klippa bort plaststödet för hängsurfinian. 

Det gick inte. 

Maken fick komma och hjälpa till. Jag fick assistera.

Känner mig som ett barn som hela tiden kräver hjälp. Därav min irritation och besvikelse i förra inlägget.

Hangingbasket(erna) blev fina i alla fall.