Känslor

Jag är mitt i sorgearbetet med att acceptera att jag har Lipödem. 

Jag försöker acceptera och förstå. Förstå hur lipödemet påverkas av vad jag gör varje dag. Att jag vissa dagar har energi, andra är helt energilös och låg. Jag försöker kartlägga alla symptom som uppkommit genom åren, hittar pusselbit efter pusselbit till mig, min viktresa och känslor om min kropp. Förstå hur värken påverkar hela mitt fysiska och psykiska mående. Acceptera att det här är mitt liv nu. Med kompressionsbyxor upp till under armarna och kryckor. 

Jag är samtidigt så TACKSAM att jag nu fått hjälp. Kompression utprovat av en fantastisk lymfterapeut. Och vet ni? 

Jag är faktiskt  himla snygg i mina heltäckande svarta tights! 

Nu blev jag helt plötsligt ARG och BESVIKEN.

ARG för att jag idag som 51 åring har kraftigt begränsad rörlighet och daglig värk. 

Självförtroendet är i botten och det behövde inte vara så. 

BESVIKEN på vården som inte sett eller förstått. De har vid varje läkarbesök (om jag så söker för en sticka i fingret eller nageltrång), "snällt" upplyst mig om att "jag borde försöka gå ner i vikt", eller "har du tänkt på att göra en Gastric By Pass" 

Den gjordes 2008 utan att jag gick ner ett gram. Läs journalen!

Jag borde ha fått hjälp tidigare!

Jag skulle antagligen inte lida av daglig smärta knän orsakad av fettcellerna som tvingar ut knäna i felställning. 

Jag skulle inte avsky min storlek (jag håller på att lära mig älska mig själv igen)  Med hjälp av mina älskade barn och make som älskar mig villkorslöst. 

Nu blev jag GLAD igen, när jag fick vräka ur mig ilskan och besvikelsen. 

Ett boktips så här mitt i känslostormen. 

Nu läser jag en underbar bok, "Happy fat" av Sofie Hagen som ger mig några styrka, glädje och förståelse. *klappar på  min mage eller lår eller armar och säger att jag älskar dom... Om du läser boken så förstår du. 

Ha en fantastisk dag. 

Kärlek vänner!