Tänk vad lite kompression kan göra

 Jag har ju haft turen att få kompression utskrivet av landstinget. 

Tack och lov! 

Innan jag fick min diagnos så var det överj*kligt med mina underben. Jösses vilken värk.

Det spände och värkte i vaderna så att jag trodde att de skulle spricka. Fötterna var så svullna att inga skor passade längre. 

Det gick inte att gå alls. Benen lydde inte och det var som att ha stockar till ben. Fruktasnvärt att inte kunna röra sig smidigt. Att stappla fram, rädd att ramla omkull för varje lite ojämnhet i marken. Och om jag ramlade, hur i hela fridens dar skulle jag ta mig upp?

Åter till kompressionen. 

Jag fick ju komma till en fantastisk lymfterapeut som mätte upp för kompressionsstrumpor. För mitt lipödem har har gått så långt att jag inte längre kan köpa några standardprodukter. Jag måste få uppsydda produkter.

Efter 7 dagars ivrigt väntande vid brevlådan (ok jag stod inte där hela tiden) så kom de äntligen. Jag blev så glad.

Hade förberett mig under veckan genom att noga titta på tillverkarens sida hur man skulle ta på sig dem.

På åkte de direkt.

Vilken lättnad.

Satt som en smäck.

Så skönt.

Mina kompressionsstrumpor är svarta, tålösa och min räddning.