ACT- att acceptera

 Att jag har fått en kronisk sjukdom är ju egentligen bara att acceptera och försöka göra "det bästa av".  Men visst är det svårt att acceptera de dagar när jag har så ont att jag inte kan gå. Det märks direkt på humöret och jag känner mig låg, ledsen och arg. 

Men jag har lärt mig att det är ok att ha sådana känslor. Känslor kommer och går, de är inte farliga, de får vara där. Jag försöker att inte låta känslorna styra mig även om det känns som man drunknar ibland. 

Jag har gått en kurs, ACT- Acceptance and Commitment Therapy, som hjälper mig acceptera saker jag inte kan förändra och hantera livet.  

Jag fick ett erbjudande att gå kursen tillsammans med andra personer som befann sig i liknande livssituation som jag gjorde då. Skolor som inte fungerade för barnen, möten som inte leder framåt och rektorer och kommuner som körde med härskarmetoder och la all skuld på hemmet för saker vi inte kunde påverka. 

Först tänkte jag tacka nej. Men ju närmare kursstartens datum närmade sig, kände jag. Varför inte ge det en chans?!

Tur var väl det, för den kursen har verkligen hjälpt mig att tackla både skolor och andra olika händelser i mitt liv. 

Bland annat att acceptera att saker och ting sker, det beror inte på att jag förtjänar det utan det är livet. Det hjälper mig också att acceptera att jag inte kan påverka andra människors sätt att vara gentemot mig. Det är inte mitt fel, de har inte tolkningsföreträde, de har inte automatiskt rätt. Det är lättare att acceptera att olika känslor kommer och går och att det är ok att känna. Känslor är inte farliga, jag kan bara konstatera att de finns där, acceptera och låta dem vara där. 

Om jag minns rätt hade vi en liknelse på kursen. Jag skulle tänka mig att  jag satt i en kanot på en sjö. Runt om mig i vattnet kom mina känslor och tankar. Där kunde jag släppa i nya tankar som fick flyta iväg. De kunde jag stöta på igen. Men det var okej, de kunde flyta runt där i sjön (som var mitt liv).

Målet med att genomgå en ACT terapi är att man ska kunna leva ett "rikare liv," samtidigt som att man accepterar att man kan råka ut för saker som är svåra i livet.  Det är ju en del i att leva och vara människa. 

Alla går vi igenom saker i livet där vi har mer eller mindre eller rentav ingen kontroll över det som sker. Jobbigt är att acceptera och bearbeta sorg, skilsmässor, sjukdomar, dödsfall.  

ACT hjälper mig att leva ett rikare liv även när jag har drabbats av, tja livet.

Jag har tagit till mig delar av kursen, mycket har säkert försvunnit ur minnet, men delar har stannat. T ex Medveten närvaro eller du kanske känner igen "mindfulness" bara vara här och nu. Det finns appar och filmer på youtube med olika övningar som du kan leta upp om du är nyfiken.

Men du kan praktisera mindfulness i vardagen med, det gör jag. 

Medveten närvaro/ mindfulness är en viktig del i ACT. 

Att vara i nuet, försöka vara helt och fullt här och nu, inte låta tankarna fara, inte planera middagen samtidigt utan bara vara i stunden. Det kräver övning att bara vara i stunden och inte låta tankarna vandra runt.  Eller att vara i nuet och inte värdera eller döma det som sker, bara notera vad som händer både inom dig men också runt omkring dig. 

Jag har svårt att göra mindfulness övningarna i appen eller på nätet. De stressar mig mer än lugnar. Andningsövningar och mediyoga är däremot mer min grej.

Du kan göra en mindfulnessövning i en vardaglig situation, som att ta en fika. Prova att bara stanna upp och bara var där, i stunden. Rensa tankarna på allt du ska göra sen. Bara var närvarande och tänk medvetet på det du gör i stunden. Känn efter: Hur känns kaffekoppens öra mot handen? Ta en klunk, känn smaken av kaffet, på riktigt, inte bara dricka snabbt. Verkligen sakta ner, njut av stunden. Ta en kaka: Hur känns kakan i munnen? Hur smakar den? konsistensen? Är något fel: Var kakan inte god, smakade den bränt eller hade du köpt fel sort.  Inte börja med funderingar på varför du misslyckats med kakan. Bara notera att det är så, inte värdera, inte döma. 

ACT-kursen har hjälpt mig att minskat min stress och hjälpt mig att reda ut vem jag är och vad jag vill. Jag mår bättre, fastnar inte långa stunder i tankar som stressar, får mig att må dåligt och ger ilska. Jag kan släppa tagen.

För mig handlar min psykiska hälsa mycket om vikten att ändra mitt sätt att tänka. Att ta ett steg tillbaka, betrakta, reflektera och inte låta känslorna rusa iväg och ta över.

Acceptera att min kropp gör ont kan vara en sådan sak där jag kan ha hjälp av ACT.  Den dagliga smärtan, varje dag. Inget jag önskat ha men smärtan finns alltid där. Mer eller mindre, dygnet runt. Jag kan inte botas från sjukdomen, inte heller från smärtan. Smärtan kan lindras med mediciner eller avslappning eller kompression eller en fantastisk familj som hjälper mig mer de dagar jag behöver mer hjälp.

Jag kan reagera, agera, agitera i tankarna, motarbeta smärtan, riskera att hamna i depression, var nedstämd alla dagar eller....

 ....så kan jag ändra mitt sätt att tänka kring att jag har smärta.

Jag kan acceptera att jag inte kan ändra det faktum att jag alltid kommer att ha ont. Jag kan inte förändra det. Men jag kan acceptera att smärtan finns där och försöka leva ett liv såsom jag vill leva, utan att hindras av smärtan. Försöka att minimera oro,  ångest och stress över att jag har ont eller inte kan göra saker jag vill.

Givetvis har jag mina "nedåtdagar" då jag har så ont att det påverkar hela mig. Det påverkar också mina tankar, känslor och stressnivå. Jag kan komma på mig själv att tänka:

"Ska det alltid vara så här?" "Jag är värdelös som inte ens kan hämta ett glas vatten till mig själv", "jag är bara 50 och kan inte ens gå". Hur ska jag hitta ett jobb jag klarar, vilken arbetsgivare vill ha en som mig? "Hur ska jag få pengar nu och en pension att leva på senare?"

Det är då jag får försöka ta fram metoderna som jag lärt mig på ACT-kursen. Jag behöver distansera mig från mina tankar som kan förblinda skapa känslor, tankar och kroppsliga reaktioner. Acceptera att idag kan jag inte göra allt jag tänkt eller ville göra. Det är ok. Jag får göra det i en annan dag. Det är ok. 

ACT hjälper mig att få distans till mina känslor, tankar och reaktioner. Jag kan ta ett steg tillbaka, betrakta och inte känna så mycket.

En annan sak har jag också fått med mig från kursen.

Jag är kapten på min skuta (i mitt liv), det är jag som sätter ut kursen mot det mål jag satt upp och det är jag som bestämmer vem eller vilka som ska få följa med på resan.  

Jag bestämmer. 

Kärlek till er alla medmänniskor.

 Du är fantastisk!