Det är häftigt hur saker i livet bara faller på plats rätt som det är.
Hur man plötsligt får tag i den där pusselbiten som gör att pusslet på något magiskt sätt löser sig.
Allt sker av en mening, brukar jag säga. ibland har jag dock svårt att förstå varför saker och ting måste ske.
Svårast att hantera är dödsfall. När någon oväntat eller av sjukdom dör, oftast alldeles för tidigt. Det blir ett helt annat liv efter att en sådan sorg drabbat en. Man läker, men det är alltid en bit som saknas. Man lär sig att leva med det som skett. Det är som om livet jag hade före plötsligt är slut och jag börjar om att leva, med nya förutsättningar.
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slagoch något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
Det är som om livet är som en bok, om mig, där varje stor omvälvande händelse är det som avslutar ett kapitel i den bok som är mitt liv. Nu tog den delen slut och jag börjar skriva nästa kapitel i mitt liv. Alla andra kapitel är med i livsboken, som erfarenheter. Men mitt nya kapitel i livet börjar med en blank sida.
För mig är det jobbigt med förändringar, fast jag förstår att de måste ske om det ska ske en utveckling. Som när jag lämnar en del av det trygga välbekanta livet tex från barndom till ung vuxen eller byter bostad eller möbler. Inte för att det man går till nödvändigtvis är sämre, förhoppningsvis inte. Men det är nytt och det krävs endel arbete innan det känns tryggt igen.
Jag har mött många fantastiska personer när jag har vandrat på min väg som är livet. Vi har mötts och vandrat tillsammans en stund, sen har vi skiljs åt. Några har dock stannat kvar tillsammans med mig där på vägen. Andra har försvunnit då de väljer att stanna kvar på någon plats längs vägen eller så skiljs vi åt då deras väg går åt ett annat håll.
Alla har de gett mig något eller lärt mig något om mig själv. Alla har de berikat mitt liv på något sätt. Antingen genom att mitt liv tvingats till en förändring, ibland inte självvald. Men de har i alla fall gett mig något, en erfarenhet som fått mig att växa och bli den bästa Marie jag kan vara just då. Jag har utvecklats.
Många av de människor jag mött under livet stannar kvar i mitt hjärta för alltid. De finns där hos mig trots att vi inte längre ses och umgås som vi gjorde förr. Där har Facebook varit en källa till berikning, där kan jag vara med och få vara delaktig i glimtar av deras liv.
Jag får följa dem under en fika, en fest, en måltid, semester eller promenad. Jag får möta deras husdjur, se dem byta bostad, göra ombyggnationer och renoveringar, se deras barn, föräldrar och arbeten. Jag får vara delaktig i deras liv och jag älskar det.
Det kan också vara till synes små, för andra obetydliga, saker som gör att livet byter riktning eller att jag utvecklas. För det är både små och stora saker som kan leda till förändring. Som en oväntad händelse, ett möte eller ett inlägg om vadmassage på Facebook.😉
I det senare fallet satte en tankeprocess igång när jag såg inlägget om vadmassage för en vecka sedan.
Nu har jag förstått varför det varit så hopplöst när jag försökt göra min egenvård under det senaste året. Jag har inte känt att det gjort någon skillnad. Det händer ju liksom ingenting när jag stryker och föser lymfvätskan mot lymfnoderna.
För att en förändring ska kunna ske och egenvården lyckas måste jag först lösa upp det gamla som samlats i kroppen.
Precis som i livet.
Man måste gå igenom det jobbiga för att en förändring ska kunna ske.
💕 KÄRLEK 💕
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar