Måndag 21/3- 2022 "Acceptans" ACT

Vilken jobbig natt. Har inte sovit lika bra som de senaste nätterna.

Jag vaknade vid 6 snåret som vanligt och körde min nya "vadmassage på motsatt knä"- rutin. Vaderna kändes rätt ok i alla fall och smärtan i ryggmusklerna var i det närmaste borta.

Knäna kändes ok idag, men jag kände i kroppen att jag behövde en lugnare dag än igår.

Efter dusch blev det på med kompressionstrumporna och boleron. De senaste dagarna har jag haft kompressionsbyxor, men jag kände att det inte skulle fungera idag.

Sen frukost. (med tanke på tankarna om mat i bloggen igår) Under dagen försöker jag dricka mellan 1-2 liter vatten/klar dryck. Jag räknar in mitt gröna te utan mjölk som jag dricker på morgonen i de 2 litrarna. 

Frukosten består, de senaste månaderna, av två stora koppar grönt te och en kopp med varm modifast, chokladsmak. Då mår jag, för närvarande bäst, i både sinne och kropp. 

En positiv sak är att jag de de senaste dagarna har börjat känna hungerkänslor igen. Det var länge sedan. Så till förmiddagskaffet äter jag faktiskt två skivor quinoaknäcke med bregott och en skiva lönnebergaskinka/ macka samt borgmästarost.

Det var en tyngre dag hälsomässigt idag. Jag har ont och är stel, men det är positivt att jag faktiskt inte behöver kryckor inne idag. 

Min inställning till värken är att det är en träningsvärk, en "bra" värk, detta tack vare att jag rört mig mera under gårdagen. 

Jag jobbar mycket med mina tankar och försöker alltid ha en positiv inställning till allt som inträffar. Det underlättar att leta efter det bra, det goda och det som är positivt. Om jag skulle koncentrera mig på bara negativa saker hela tiden skulle det vara tyngre. 

Jag har lärt mig att jag behöver vara snäll, i mina tankar om mig själv, och det jag gör/ inte gör. Det har varit en lång resa att komma dit jag är. 

Jag har jobbat tillsammans med kurator och jag har haft förmånen att få gå en utbildning som heter Navigator ACT. ACT står för Acceptance, Commitment Therapy . Jag tycker att detta blogginlägg beskriver på ett ganska bra sätt vad A:et i Act, Acceptans, är.  

ACT kursen blev startskottet till min resa mot ett bättre psykiskt mående, minskad stress och en positivare livssyn. Metoderna jag lärt mig under kursen är något jag arbetar med varje dag, jag väljer att se saker positivt, att vara snäll med mig själv och andra. Det handlar inte om att ta bort alla känslor, eller ilska eller glädje. Det är ok att vara arg, ledsen, trött, besviken, lycklig. Känslorna får finnas där. De är inte farliga, de är ok. Jag lär mig att acceptera, inte värdera och döma. 

Jag jobbar med att tänka snällt och inte döma, acceptera och att jag är och gör "Good enough". Det är otroligt lätt att falla tillbaka in i tankar som är dömande och värderande. 

Så, det är ok att vila idag. Det är ok att låta kroppen återhämta sig. Det jag gör under dagen är "Good enough". 

Det tankesättet hjälper mig acceptera och inte döma mig själv för att jag har varit riktigt kass på att massera vaderna idag. Jag känner det när jag på kvällen sitter och skriver i bloggen. Aj vad det värker. Vaderna känns som om de ska sprängas, de är stela, hårda och stabbiga. Det bränner i dem. Kvällen är här och jag har inte ens gjort mitt "11-minutersprogram". Så jag pausar mitt skrivande, reser mig från köksstolen, tar fram texten med instruktioner samt telefonen för tidtagning och börjar.

Det känns skönt efteråt och jag känner en omedelbar förbättring i form av minskad värk. Benen är fortfarande hårda, stela och stabbiga. Men värken ger sig, och föresten känns inte benen mjukare i alla fall. Jo det gör dom. Jag bestämmer mig för att den lilla förändringen jag känner är en högvinst och gläds över den när jag går in till familjen för att avsluta kvällen i soffan framför tv:n, med båda benen i högläge.

Kompression... 

...är något som jag bär varje dag. Jag har strumpor som når till knäna som jag använder vissa dagar. Andra dagar bär jag, byxor som når till över magen och under bysten. Varje dag bär jag en bolero med armkompression som sitter på båda armarna och är sammanhållen över ryggen/axlarna.

Min kompression är måttanpassad och uppsydd bara för mig. Företaget heter Lymed  och är ett företag baserat i Finland.

Jag har ju turen att få hjälp av landstinget och få, av lymfterapeut utprovad,  kompression. Det är en otrolig förmån som jag knappt vågar prata om i rädsla att landstinget då kommer att dra in den förmånen, också. 

 I många andra landsting får man inte kompression individuellt utprovad. Det betyder att de patienterna själva får leta reda på och köpa kompressionskläder. 

Det kan vara svårt att hitta kompression som är anpassad för deras kroppar. "One size fits all" är ingenting som jag upplever gälla för en kvinna med lipödem.  Det är snarare "one size fits hardly anybody".

För det är inte bara ett företag som tillhandahåller kompressionsplagg (scrolla ner på länkade sidan så hittar du företagen)  Det är bra på ett sätt med valfrihet, men svårt på ett annat. Det blir dyrt att beställa hem kompression från flera olika företag om de man får hem inte passar. Sitter ett plagg fel kan de dessutom förvärra dina ödem då de klämmer åt och stoppar lymfflödet istf att hindra lymfan att breda ut sig  åt alla håll i kroppen.

Min upplevelse är att landstingen dragit in på mycket av den vård och hjälpmedel som kvinnor med lipödem ( lip= fett, ödem= svullnad) behöver.

Vill du läsa mer om Lipödem hittar du bra information på sidan "Allt om lipödem".

Jag är medlem i SÖF, Svenska ÖdemFörbundet.  

Saxat från hemsidan: "SÖF är Sveriges patient- och intresseförening för personer med kroniska ödem. I kroniska ödem ingår: Primära och sekundära lymfödem, lipödem, Dercums sjukdom, venösa ödem, vaskulära anomalier, immobilitetsödem och relaterade komplikationer.   SÖF verkar för ökad kunskap och kännedom om lymfologi och kroniska ödem inom svensk sjukvård."