Musik är en sådan sak som gör mig lycklig.
Jag, vid köksbordet med datorn, en extra högtalare och sen kan jag skråla med så att fönsterrutorna skallrar och grannarna funderar på om det är "Hesa Fredrik" som tjuter.
Åh vad musik är viktigt.
Musik kan ha en framträdande roll eller bara finns som en kuliss i bakgrunden.
Musik framkallar minnen, på en enda millisekund kan man färdas flera år tillbaka i tiden och befinna sig i en annan tid på en annan plats.
Musik får mig att minnas människor jag mött, när jag tänker på en artist eller hör en låt kan plötsligt minnet av en vän samtidigt dyka upp.
Musik väcker känslor och man kan bara genom att lyssna olika låtar känna sig sorgsen, glad, peppad, ung. Eller mycket gammal när man inser att det var 30 år sedan man svängde sina lurviga på en nattklubb i stan till den låt som just spelas.
Jag är allätare när det gäller musikgenréer och artister. Jag tycker om att lyssna på allt från folkmusik, dansband, schlager, pop, rock, musikaler, opera till hårdrock.
Den senare genrén, hårdrock, har jag brorsan att tacka för. Det lirades en massa hårdrock på hans skivspelare. Jag gillade inte allt, men några låtar var helt ok. Eftersom jag har en snäll storebror så var han snäll och spelade in ett kasettband med alla mina hårdrocksfavoriter.
Endel artister har följt mig genom hela livet, ibland lite på avstånd, men alltid där. Precis som en god vän som man inte längre umgås med dagligen. Man vet att de finns där och när vi ses är det som om vi träffades senast dagen innan. Man bara tar upp samtalet där man slutade sist. Barry Manilow är en artist som alltid tassat med i mitt liv. Tomas Ledin är en annan. Fast första gången jag hörde hans ljuva stämma i låten "just nu" i Melodifestivalen 1980 gjorde han inget större intryck. Jag tyckte däremot väldigt mycket om gruppen "Chips" med "Mycke mycke mer" och "Janne Lucas" med "Växeln hallå". Tur att man kan ändra sig. Tomas är en stor favorit här hemma. Han skriver ljuvliga texter och låtar.
Under uppväxten väcktes mitt musikintresse, då mamma och pappa gärna lyssnade på LP-skivor eller på radion. Radion den stod alltid på.
Musiksmaken har tackolov utvecklats under tiden. Några artister har tillkommit, andra har försvunnit.
När jag var riktigt liten lyssnade jag bland annat på LP-skivan Klasse Möllberg i smurfland, .... Det gör jag inte idag. Även om jag säkert kan sjunga med om de skulle spela den på radion.
I slutet av -70 talet (-79) började jag dansa folkdans och raidade mammas och pappas skivback för att leta reda på musik att öva på danserna till. Då hittade jag en skiva med Magdeburgarna. Den skivan lirade jag på skivspelaren i rummet jag delade med syrran och jag övade både pardans och uppställningsdans. Det är bra att ha livlig fantasi så att man kan föreställa sig tre par till samt en egen kavaljer när man övar ensam...
Det är jag i Sverigedräkten, med gula förklädet där till vänster.
Vi dansar banddansen på kursgården Bommersvik.
Jag lyssnar som sagt på det mesta. Givetvis alla härliga artister som slog igenom eller var stora på 80-talet. Alla underbara melodifestivalartister som Herreys och John Ballard, Baden-Baden, Jahn Teigen, Haakon Pedersen Tomas Ledin.
Eller internationella stjärnor som Lionel Richie, Phil Collins, Foreigner eller Whitney Houston, Michael Bolton, Bonnie Tyler, Steve Wonder....
Kommer ni ihåg Tv-serien Fame. Det var grejer det, en massa bra musik.
FameMichael Gore Dean Pitchford "Baby, look at me and tell me what you see
You ain't seen the best of me yet
Give me time, I'll make you forget the rest
I got more in me and you can set it free
I can catch the moon in my hand
Don't you know who I am?
Remember my name"
Musik gör mig lycklig ända in i själen.
Vad gör dig lycklig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar