Måndag 18/4- 2022 Annandag påsk . "Trädgårdsarbete"

 

Vilken fantastisk dag jag haft idag. 

Dagen började som vanligt med morgonens egenvårdsrutin. Jag har justerat övningarna lite till och jag kom på att jag förutom egenvården på morgonen behöver mer riktad träning. Jag vill också träna balansen och få upp styrkan i rygg, bål, lår och runt knän.

Efter dusch och kompression var jag redo att möta dagen. 

Vi började med att sätta igång med att brygga kaffe för en förmiddagsfika. En perfekt start. Ute sken solen och på framsidan av huset var det drygt 16 grader varmt. Ljuvligt. Kaffedrickandet fick ske ute. 

Så vi packade ut dynor att sitta på till Lillstugans trapp och en bricka med diverse godsaker och knallade ut i trädgården. 

Det var verkligen skönt ute. Maken började plocka bort presenningen från altanens utemöbler för att den skulle torka och stuvas undan.  Vi flyttade också på utemöblerna vid nya sittplatsen, från skugga till solen mitt på gräsmattan. Möblerna  hade stått kvar närmast häcken över vintern och där har det varit riktigt blött i år. Sist vi fikade ute var möbler och överdrag fastfrusna i ett tjockt istäcke. När vi nu vände på dem rann det ut mycket vatten ur plastfötterna. Nu står möblerna ute i solen så att nya sittplatsen har en chans att torka upp. 

Det börjar komma upp lite vårblommor nu. I början av inlägget finns en bild på lila krokus.  Rådjuren har inte hunnit att att äta upp dem än, så jag tog en bild.  Nedan syns vintergäcken som just kikat upp ur marken.

När vi satt där på trappan och fikade kände jag hur det började"klia i trädgårdsfingrarna". Jag bara måste få rensa lite i rabatten. Men hur?

Under förra året klarade jag inte av någonting i trädgården, gräset växte in  rabatten vi sitter vid, med en hiskelig fart. För jag klarade inte av att rensa, inte stå, inte gå för att jag hade sådan värk. 

Förra året verkar det som om att jag bearbetade allt som skett. Ny diagnos, värk, oro för framtiden och jag har verkligen jobbat med att förstå alla känslor och tankar. 

Sen sorgen. Sorgen att inte kunna göra allt jag ville för att kroppen inte längre kunde stå till tjänst.  Men nu, nu har ett helt år gått. Jag har jobbat hårt för att ta mig till den plats jag är idag. Jag har haft så gott stöd av familj, släkt och vänner.  

Jag sitter där i solen och får en idé. Jag borde kunna använda mig av en kultivator med långt skaft för att kunna rensa i rabatten. Maken är snäll och går iväg och letar efter den i redskapsskjulet. Det tog en stund, för allt som inte ska stå ute på vintern är inpackat där. . 

En kultivator är ett kloliknande redskap som gör det lätt att luckra upp jorden och få upp ogräs. I denna rabatt fick jag hacka och ta i ordentligt då det fanns plättar med sammanhängande gräs. Rabatten ligger mot skogen, hela vår tomt ligger i skogen, skulle  man väl kunna säga. Eller ligger i ett område där det var skog och lite sank mark när jag var liten. 1993 röjdes skogen och det byggdes massor med hus. Så jag är inte förvånad att naturen vill ta tillbaka den mark den har förlorat.  Det innebär att gräs, hallonsnår, brännässlor och rallarros gärna vill ta sig in i trädgården igen. Vi är också välbesökta av skogsmyror, mördarsniglar, rådjur, grävling och älg.  

Åh vilken härlig känsla det var att jobba i trädgården igen. Jag kunde inte ens vänta på vare sig trädgårdshandskar eller kultivator. Ner med nävarna och börja dra. Jag står dubbelvikt och drar ogräset när maken kommer tillbaka med grejorna. Redan jordig om fingrarna. Doften från jorden är oslagbar. Det doftar ljuvligt när man rensar såhär tidigt på våren. 

Dotra sa att jag såg så glad ut där när jag rensade gräs för glatta livet. Jag både såg glad ut och lät lycklig när jag pratade. 

Tur att hon satt där för när jag skulle ta mig ut ur rabatten var det lite tuffare så jag bad om kryckorna. Sedan rensade jag bort gräs och torra växtdelar för glatta livet. 

Resten av eftermiddagen var jag trött i både muskler och leder. Men det kändes ändå himla bra. Jag tror att i och med att jag rör mig mer så tränar jag kroppen. Återhämtningen får gärna kännas lite.

Jag får balansera mellan träning och vila och försöka hålla mig på rätt sida av hur mycket jag orkar. Det gäller att inte gå över gränsen alltför ofta så att smärtan ökar och jag tappar sugen. 

Sakta men säkert, långsamt och försiktigt ska jag få ordning på en schysst vardag.