Jag tror att saker och ting sker av en anledning. Vi möter nya personer, livet förändras på olika sätt, människor dör eller försvinner ur vårt liv. Andra människor tillkommer till bekantskapskretsen.
Jag tror också att det som ska ske, sker när det är dags, när vi är redo, när vi har förmågan att ta emot och möta det som sker.
Kanske behöver vi gå igenom det jobbiga för att vi ska kunna uppskatta andra saker. Kanske lära oss leva på ett annat sätt.
Som det här med vattenträningen. Att få möjlighet att komma i vatten och träna har förändrat mitt liv. Jag har pratat om att göra det en längre tid, men nu är jag på den plats i livet där jag verkligen kan uppskatta träningen.
Det har varit tufft att acceptera att jag inte längre fungerar kroppsligt. En sorg, frustration, ilska och acceptans. Jag har verkligen tvingats att acceptera.
Jag har varit så nere när sak efter sak slutade att fungera. Jag kände att jag inte kunde göra någonting längre, jag ville inte heller. Kroppen gav upp, sinnet gav upp och jag gav upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar