Ny lymfterapeut och att lära sig den hårda vägen.

Jag var tvungen att leta reda på en ny lymfterapeut för utskrivning av kompression, eftersom min "gamla"  meddelade mig att hon skulle gå i pension, sist jag besökte henne. Hon var lokaliserad i Västerhaninge som inte direkt ligger nästgårds.

OBS ironi --> Det är verkligen fantastiskt att vi som bor i de södra länsdelarna har möjlighet att söka vård i närområdet. Tack Region Stockholm för att ni lagt ner och flyttat vården från oss och förlagt dem i de norra och östra länsdelarna. Verkligen. Det är så fantastisk att lägga en halv dag i restid för ett vårdbesök som tar allt från 10 minuter till en timma. 

Valfrihet när den är som bäst! 

Kul för norra länsdelarna och centrala Stockholm att de har en läkar/ speciallist mottagning i varje kvarter. Grattis till dem. 

 Fast de missar ju att det är så fantastiskt att få resa runt i hela länet för att få vård. Billigt är det också eftersom jag behöver få skjuts till och från besöket. Dieselpriserna är ju så låga. <-- slut på ironin. 

Jag är i alla fall nöjd med att den nya  lymfterapeuten har mottagning på närmre håll. Det är en väsentlig skillnad  på tidsåtgången vid varje besök om man jämför tidsåtgången för besök vid den nya mottagningen (under 2h) och den gamle mottagningen (4 h). Dessutom kan jag ta mig till den nya mottagningen själv om inte maken kan skjutsa. För det är lättare att få parkering nära vilket är bra eftersom jag har svårt att gå längre sträckor.

I början på augusti var jag på mitt första besök hos lymfterapeuten och det kändes som en bra personkemi.  Under besöket var jag verkligen inte i mitt esse. Man kan undra vilket intryck jag gjorde, egentligen. Jag var ledsen, uppgiven och nedstämd,  det värkte i varenda liten del i kroppen. Ute var det dessutom väldigt varmt och med kompressionen på var det "aningen" svettigt. 

Jag valde att använda kryckor när jag skulle åka till besöket. Det kändes kymigt att använda mig av min nye vän "Rolle".  Att inte ta med Rolle visade sig att vara ett stort misstag.  

Då jag, efter fullgjort besök,  kom ut från mottagningen var maken inte klar med veckohandlingen. Den utfördes på Ica Maxi, beläget i köpladan bredvid. Jag tänkte att det var en baggis att gå till honom istället för att stanna vid Hälsan Vasa och vänta. 

BIG misstake!

Jag  började knata, glad i hågen, mot Ica maxi och parkeringen vid Maxi, där bilen var parkerad.  En relativt kort promenad på ca 300 meter... 

...eller inte ... jösses vad långt det var att gå. Det var varmt, jag hade ont och det fanns ingenstans att sitta ner och vila på vägen. Jag kan säga att jag ångrade mig 100 ggr under vägen.

Lärdom:  kryckor är bra, men nu är det dags att svälja stoltheten och acceptera att jag behöver Rolle varje gång  jag ska iväg på äventyr. 

"ROLLE" 

... är döpt efter min pappa. 

Rolle är, liksom pappa var, en stadig, trygg och pålitlig kille som osjälviskt och alltid erbjuder ett gediget stöd. Rolle ger både trygghet och sittplats. Han är en gentleman som bär väskor och allt annat jag behöver ta med mig.  Han finns där i vått och torrt.  

Rolle, en kille att lita /läs luta sig/ på!

Ps. När jag träffade Rolle hette han Carl-Oskar.

Ovan har Rolle utrustats med en gammal korg från min mormor och morfars gamla frysbox.  Eftersom Rolle är förstärkt och extra bred behövdes en bredare (gärna gratis) korg. 

Med återbruket av korgen sparade jag drygt 250 kr.

Gratis är gott, som en av mina arbetskollegor brukade säga när han lät sig väl smaka av mitt nyss inköpta godis...

💖 Var rädd om dig och dina medmänniskor. 💖