Nytt år, nya möjligheter

År 2023 tar sina första stapplande steg och jag hoppas att detta år är året då mänskligheten  börjar samarbeta för en bättre värld för alla.

Jul och Nyårshelgerna har varit bra, förutom att en förkylning tagit sig in i familjen och vägrar lämna.

Hälsomässigt mår jag bra, både psykiskt och fysiskt. Fast det är klart att det går i vågor. Vissa dagar är smärtan i kroppen värre, andra hålls den i schack av mediciner. Likaså när det gäller sinnet. Ibland är det tungt. Då gäller det att acceptera att det är så just den dagen. 

Jag har ju anammat inställningen att det finns en mening med det som sker i mitt liv.

 Ofta, när jag är på andra sidan av det där  jobbiga, så upplever  jag att jag ändå fått ut något positivt av händelsen. 

Jag har lärt mig något  eller vuxit som människa, blivit klokare, mer förstående och mindre dömande. 

Till exempel.

I mitten av december fick jag vansinnigt ont i en fot. Smärtan debuterade  under natten och jag kunde inte minnas att jag gjort något speciellt dagen innan, som kunde orsaka smärtan. 

 Jag hade en kiropraktortid bokad, så jag passade på att fråga henne vad hon trodde att det var. 

Hon rekommenderade ett besök hos läkare. Efter några dagars haltande tog jag mig till VC eftersom jag inte stod ut med värken längre. 

Doktorn kände och klämde på foten. 

Han trodde det kunde vara en inflammation (vilket jag själv misstänkte) eller en stressfraktur. Stressfraktur tänkte jag. Precis som idrottspersonerna som tränar hårt. Coolt.  

⛷⛷⛷

Jag fick rådet att ta en antiinflammatorisk tablett varje dag i en vecka. Efter den veckan med antiinflammatorisk medicin gav värken med sig. 

Strax före jul var det dags igen.  Denna gång dök värken upp på baksidan av mitt högra artrosdrabbade knä. 

Huvvaligen. 

Jag hade små problem att gå och stå, men minsta lilla jag böjde/sträckte på benet, som när man sätter sig eller reser sig, så brände det till så att jag höll på att gå åt.

Jag höll ut i två dagar. Bara att gå på toaletten var en pina. För jag kunde inte använda mitt högra ben alls när jag skulle resa mig eller sätta mig. 

Herregud, jag stod ut i en dag denna gång.

  Jag ringde vårdcentralen igen och hade tur som fick en tid redan samma dag. Doktorn kände och klämde på knäet och jag försökte svara på alla hans frågor om hur smärtan kändes medan han klämde och kände.

Han misstänkte propp i benet och var på vippen att skicka mig akut till sjukhus. 

Jag framhöll att smärtan kändes mer som när jag besökte min kiropraktor. 

Vi pratade om smärtstillande och fotvärken nån vecka tidigare och efter att ha lovat att söka direkt till akuten om det blev värre, fick  jag rådet att ta antiinflammatoriska tabletter tillsammans med mina alvedon.

Jag berättade att jag inte trodde man fick det och att jag hade hela tiden tagit dem separerade med flera timmar. 

Allt för att vara säker på att de inte krockade och skapade kaos i kroppen.

Han kollade upp om medicinerna skulle krocka med varann och berättade att det gjorde de inte. 

Hallelulja!

Vilken skillnad i smärtnivå att kunna ta tabletterna samtidigt. 

Värken i knät försvann på ett par dagar och jag hade lärt mig hur jag kunde få en optimal smärtlindring som tar bort min smärta och gör mig i princip smärtfri i två dagar. Det i sin tur höjer mitt humör och jag orkar göra mer än bara överleva,

Jag är därför "tacksam" att jag fick ont i både fot och knä, inte för att jag var så glad då. Tvärtom. När knävärken uppstod helt plötsligt under natten,  grät jag av smärta på morgonen, vid köksbordet. Jag kände att jag inte orkade med mer värk nu. 

MEN... Utan värken hade jag inte fått information av läkarna och därmed rätt kunskap om smärtlindring via att ta två olika mediciner samtidigt. 

Kunskap som kommer att underlätta mitt liv framöver.

Kärlek och omtanke till er alla. 

Glädjeämnen i livet--- Virkning

 Mina dagar, liksom alla andras, är fyllda med bra saker och mindre bra saker. 

Jag försöker fokusera på och glädjas åt de bra sakerna varje dag.  Jag menar, de tråkiga, smärtan eller motgångar finns ju där ändå. Jag accepterar det men försöker att inte ge dem mer energi än nödvändigt.

Jag har ett nytt intresse som glädjer mig varje dag. 

Nämligen virkning. 

Jag har alltid velat lära mig att virka, men har gett upp försöken då jag inte klarat av att förstå. Med tiden har jag accepterat att jag inte kan virka. Tills nu!

När jag fyllde år i slutet av november lärde min fantastiska dotter mig att virka. Hon i sin tur har själv just lärt sig själv att virka via videor på Youtube, det efter att en lärare visat henne hur man virkar snören.

Jag är bara en väldigt intresserad nybörjare som inte ännu kan läsa eller förstå förkortningarna i virkmönstret. Den är som att läsa grekiska. 

Men tösen kan och försöker peppa och förklara för sin mamma. Hon är också världsbäst på att berömma framsteg.

Jag har i alla fall några projekt på gång.

 Jag är som bäst när jag får förbättra saker som redan finns i min ägo. Så först ut var en sjal i akrylgarn som jag köpt på Ica maxi för ett gäng år sedan. 

Den behöver piffas till med en kant. Dels blir den automatiskt lite större och sedan snyggare. 

Jag dök ner i lådan med gamla garner och  hittade ett garnnystan i olika nyanser av rosa och med  silvertråd som vi köpt på rusta för ett bra tag sedan.

Sen hjälpte dotra mig att välja virknål och visade hur jag skulle göra. 

Nedan suyns att jag kommit en bit.

Virknålarna var mamma och faster behjälpliga med, de hade endel i byrålådan sedan tidigare. 

Tackar!

Looking good!

Efter ett varv tyckte jag att ryggen var lite kort och valde att bara virka där. 

Sen tog mitt nystan slut.

Vad göra. Efter en snabb googling upptäckte jag att garnet inte fanns att få tag i någonstans. Jag hittade en blogg som hade ett inlägg med det garnet, inlägget var från 2018.

Efter ett par dagar googlade jag igen och tadaa, någon hade just lagt in en försäljning av 4 nystan av det garnet på tradera. 

Auktionen skulle avslutas en vecka senare. 

Då var jag på hugget och "ropade in" det för det facila priset av 55 kr. 

Frakten gick dock på mer än vad 4 nystan kostade.

När jag skulle dra ut tråden och börja med ett av nystanen kom det med mycket mer än jag behövde. 

Jösses vilket trassel.

Det såg ut som ett gäng möss boat in sig.

Bara att börja reda ut.

På tv körde Diggiloogänget konsert och när kvällen och konserten var över hade jag rett upp allt trassel och fått till ett riktigt snyggt nystan. 

Aktiviteten väckte minnen till liv och  jag hade också spridit minnen och visdomsord till resten av familjen när jag berättade om mormor, garnhärvor, utsträckta barnahänder/armar och en mormor som gjorde lika snyggt nystan som jag fick till.

 Garnet och jag är redo för att virka mera kant på sjalen...

Hälsovinster---Kiropraktorbehandling

Jag har i tidigare inlägg  berättat om vilka hälsovinster jag märkt av efter jag har börjat med vattenträning. I detta inlägg tänkte jag berätta om en annan hälsohöjande  företeelse i mitt liv....

...Kiropraktorn!

Återigen har jag varit på mitt månatliga "uppluckrande" besök hos  kiropraktorn. 

Jag går på behandling var tredje vecka ungefär. 

 

Det är verkligen skönt att regelbundet gå till någon som ser till att kroppens alla leder  och muskler fungerar optimalt. 

Jag har märkt att jag och min kropp verkligen behöver det. 

Direkt jag promenerar ut från mottagningen så känner jag att det är lättare att gå och att jag är mjukare i kroppen.  Men när det är tre veckor sedan senaste besöket brukar  jag känna låsningar och värkande muskler.

Min nuvarande kiropraktor har ett helt annat sätt att arbeta än den kiropraktor jag besökte förr. Det är ett gäng år sedan, så jag antar att metoderna utvecklats. Då var det mera vrid, bänd, knak, ryck och bryt.  Nu är det en mjukare, skonsammare och lugnare behandling som passar mig bättre. Kiropraktorn ser till  min kropp fungerar som den borde och  får stela muskler att mjukna genom att trycka på sk triggerpunkter. 

Från 1177.se : 

"Triggerpunktsbehandling

Triggerpunktsbehandling innebär att terapeuten trycker på ömma punkter i en muskel. De ömma punkterna kallas triggerpunkter. Detta kan lindra smärtan och få muskeln att slappna av."

Jag märker att jag mår bättre, har mindre smärta och att kroppens alla muskler fungerar smidigare när jag regelbundet får behandling .  

Jag är så tacksam att rehab på min vårdcentral har anställt en kiropraktor. Dels är det smidigt att ta sig till platsen, men också för att kostnaden för mig minskar. 

För efter några besök hos kiropraktorn och andra vårdinrättningar kommer jag snabbt upp i regionens högkostnadsskydd. Det sparar många kronor.  

 Allra första gången jag fick behandling av min kiropraktor, var jag rejält stel och hade ont på alla möjliga och omöjliga ställen. Jag hade svårt att röra mig och knäna låste sig.  

När jag skulle kliva upp från britsen efter behandlingen var det helt omöjligt att  resa mig från  på vänster sida av britsen. Mitt vänstra knä vägrade vara med om  att jag skulle ställa mig upp på den sidan. Det låste sig direkt och gjorde rejält ont. Det var bara att lägga sig ner på britsen igen och försöka ta sig upp med hjälp av höger ben och på höger sida. 

Numera har jag inga problem alls att ställa mig upp på vänster sida efter en behandling. Det känns så bra och då märker jag att behandlingen gör nytta.

 Det är viktigt, att jag försöker se och glädjas åt alla positiva förändringar i hälsotillståndet, särskilt de små. Det är lättare att se de stora förändringarna. 

Själva behandlingen är relativt skonsam. Även om jag både en och två gånger har bett henne införskaffa en "bitpinne" att stoppa i munnen. 

För jösses vad det känns i de låsta musklerna när hon sätter ett finger mitt i det stela och trycker till. När muskeln mjuknar trycker hon ännu djupare och smärtan intensifieras än mer. Jag vet ju att det gör nytta och att smärtan är kortvarig. Den brukar ge med sig när muskeln mjuknar. 

Men ont gör det i alla fall.

Min kiropraktorbehandling ger mig också ett smidigare liv. 

Vad är lipödem? Det är en fråga som....

...jag ofta får, när jag berättar att jag diagnostiserats med lipödem.  

Alla som tittar på hur min kropp ser ut, ser att jag är större än vad som anses normalt. Många antar kanske att jag är tjock på grund av vad jag äter, eller att jag motionerar för lite eller...

Till viss del är det sant, jag kan inte längre vare sig röra mig eller motionera  i den utsträckning  jag önskar. 

 Nedan på bilden syns  jag, för drygt 1 år sedan, när jag precis fått mina allra första kompressionsbyxor.  Det var en lättnad. Jösses så ont i benen jag hade innan jag fick kompression. Benen var ömma, stumma och vätskefyllda, enligt lymfterapeuten har jag lymfödem. Det kan bli så när man gått så länge med obehandlad lipödem och fått så mycket förstorade fettceller att de hindrar lymfflödet. Lymfvätskan stoppas upp och kan, vad jag förstår, läcka ut och skapa ytterligare svullnad. 

Det finns föresten inte så många helkroppsbilder på mig. 

Jag har verkligen avskytt att själv se hur jag ser ut. Det är lättare att ta en bild på ansiktet eller ansikte/överkropp.

Nu släpper jag sargen och vågar visa hela mig själv på bild. 

Jag är så mycket mer än bara Marie  som lider av lipödem. 

Jag tänkte  beskriva hur min kropp ser ut. 

Jag har mycket fett runt höfterna, rumpa, lår, knän och underben. Låren är gropiga och känner man på dem kan man känna som hårda kulor under huden.  Mina vader är kraftiga men fötterna ser smala ut. Runt knäna kan man se ett tydligt fettöverhäng, sk cuff sign.  

Ett liknande, men inte lika stort "cuff sign" syns vid mina handleder, samt armbågar. "cuff sign"= ett sådant där gulligt överhäng vid handlederna, som man kan se på bebisar.  Fast skillnaden är att jag inte är en bebis och "cuff signs" inte anses lika gulligt på en vuxen kvinna. 

👶 👶 👶

Mina överarmar är kraftiga och jag har ett ordentligt "gäddhäng" (mina flygekorre armar), ett gäddhäng som inte går att bantas bort. Underarmarna är runda och avslutas med ovan beskrivna cuffsign. Händerna är opåverkade, "normala". På mina armar kan man också känna hårda kulor under huden.

Det är vad som syns utanpå, om du slänger en blick på mig och mina medsystrar. 

💟💟💟💟💟💟💟💟💟💟

Det som inte syns utanpå, är det som sitter på insidan, det psykologiska.

Skammen över kroppsstorleken, känslan att inte passa in och rädslan att bli dömd och bedömd. Känslan att inte duga, obehaget att behöva ta emot oönskade råd att  jag behöver minska i storlek. Tro mig de kommer från alla möjliga håll och jag är fullt medveten om att det inte är önskvärt att vara så här stor. 

Det är inte lätt att finna kläder eller skor när man ser ut som jag gör i kroppen. Det blir lätt att jag får "nöja mig" med vad som erbjuds, inte det jag skulle vilja ha.  Jag älskar BOHO stil eller klädmärket Indiska. Jag vill så gärna ha färggranna strumpor och skor med annan färg än brun, svart, vit . Kanske vill jag ha skor utsmyckade med  blommor eller annat "bling".  Damskor, som finns i pastellfärg med utsmyckning och bling, slutar vid storlek 42. 

 

Jag har värk i kroppen. Värken orsakas av inflammationer, lipödem och artros. 

Artrosen i mina knän hade jag alldeles säkert haft, även om jag inte haft lipödem, då jag vet att artros finns i släkten. Riskfaktorer för att utveckla artros är just ärftlighet, övervikt samt en tidigare ledskada.  Jag kan bocka av alla tre av de nämnda riskfaktorerna. 

Helt säker är jag att artrosen har förvärrats  på grund av lipödemet, då de förstorade fettcellerna ofta är orsak till felställning i lederna.  Jag har också hört att de förstorade fettcellerna gör att det blir trängre för blodådrorna att fungera, då blodflödet  hindras i sin framfart. Lymfsystemet också kan störas och  då lymfsystemet inte kan cirkulera som det ska, läcker vätskan ut kroppen.  

Jag har också "fått" lymfödem. För att motverka, det av lipödemet orsakade lymfödemet, har jag fått kompressionsplagg på armar och benen utskrivet av lymfterapeut.

En kropp som inte kan röra sig och som värker behöver omhändertas på rätt sätt. Vad som är rätt är olika för alla individer.  

Jag går till en kiropraktor som hjälper mig med stela muskler och låsta ligament.  Jag har också börjat med  vattenträning, som är den bästa och skonsammaste träningsformen för mig.  Promenader är för närvarande en stor påfrestning på mina knän och jag får ofta väldigt ont efteråt. 

Av sjukvården har jag fått Alvedon mot värken och antiinflammatorisk medicin mot inflammationen.

Mitt lipödem gör ont. 

Det kan göra ont i huden, vid beröring eller en kram.  Om någon tar i min arm för att göra mig uppmärksam på något gör ibland ont.   För hårt åtsittande kläder kan också ge obehag. 

När jag ska somna, ligger jag ofta på ena sidan, då brukar det göra  ont i fettväven vid höften. Vissa nätter vaknar jag flera gånger av att ärmen på nattröjan åkt upp och drar åt runt överarmen. Det gör också ont. Det smärtar också när BH:n sitter för hårt runt kroppen, likaså gör det ibland ont av  byglarna i BHn som trycker mot bröstkorgen.

Men det är bra med mig ändå. Jag mår bra och tänker för det mesta positivt.

Det finns så mycket att glädjas åt i livet.

Att tänka positivt har blivit väldigt viktigt för mig. 

Kram 💖

💥💥💥💥💥💥💥💥💥💥

Lipödem är en ärftlig och kronisk* sjukdom som främst drabbar kvinnor och påverkar fördelningen av underhudsfettet i kroppen. Undantaget är händer och fötter som oftast förblir opåverkade.   (*Kronisk betyder långvarig, dvs en sjukdom  som man oftast inte blir frisk från.)

Lipödem går inte att bota utan behandlingen går ut på att försöka lindra besvären med t ex kompressionsplagg, kost, egenvård, rörelse. 

Lipödem är inte fetma, du får inte lipödem för att du äter för mycket. Du kan däremot utveckla fetma av lipödem då sjukdomen i senare stadier ofta orsakar att du blir mer och mer orörlig. 

Lipödem går inte att banta bort och en viktoperation som GBP (som görs för att minska patientens matintag genom att denne känner sig mätt fortare)  är verkningslös.

Lipödem antas orsakas av hormonförändringar i kroppen, t ex vid puberteten, graviditet och klimakterie.

Lipödem utvecklas, till skillnad från lymfödem, alltid symmetriskt, dvs på båda benen och eller båda armarna.  Man växer i storlek från höfter, lår, runt knän och ner till fotknölarna. På armarna är det över- och underarm som drabbas. 

Vattenträning---igen!

 Jag känner mig verkligen lyrisk när det gäller min vattenträning. 

Termin två började idag och wow!

Vilken skillnad i förmågan att utföra alla träningsrörelser, jämfört då med nu.

Det är helt otroligt vad det hänt mycket sedan terminsstarten i august. Nu när jag verkligen tänker efter så är det en stor skillnad på den Marie som klev ner i bassängen den där första träningskvällen, jämfört med nu.

Då hade jag otroligt svårt att gå, jag hade värk och knän som inte gick att böja alls. Nu har jag ibland svårt att gå, värk, men inte lika mycket och knän som är mycket mjukare. 

Men, framför allt är det humöret som ändrats. 

Det känns inte lika hopplöst som förut.

Så, vattenträning för oss med stela muskler, lipödem, ödem eller svårigheter att klara vanlig träning. 

Träning i vatten rekommenderas åh det varmaste!

Ps. Se hur vacker simhall vi får äran att hålla till i. 

Hur märker jag att jag är starkare?

 Efter mitt förra blogginlägg "Vattenträning, rapport efter en termin"...

...funderade jag mer på hur jag själv, i vardagssituationer, märker att jag är starkare i kroppen.

På rak arm är det svårt att sitta här och bara komma på situationer. Men några saker märker jag har blivit lättare för mig.

Jag börjar i badhuset. När jag klev ur poolen efter sista träningen, var det inte lika tungt och skakigt som efter min allra första träning.  Den nya känslan var skön, men jag vet ju att det till stor del kan bero på dagsformen. 

Jag är tydligen väldigt känslig vad gäller väderomslag, stress och andra händelser. Det sätter igång processer i kroppen som jag ännu inte är fullt medveten om och det påverkar värken.

 Förmågan att lyfta benen utan att hjälpa till.  Ibland lägger jag upp ena benet på bordet och det andra i soffan när jag sitter framför tv:n.  Det är skönt att få upp benen högt  på kvällen, då det gör ont och spänner i vaderna. Från början fick jag själv hjälpa till med händerna för att kunna lyfta upp benet. Det behöver jag inte i dag. 

I duschen är en annan plats där jag har haft det svårt att stå upp en längre stund. Särskilt om jag samtidigt passar på att tvätta och balsamera in håret.  På senare tid har det varit betydligt lättare och jag stapplar inte ut ur duschen för att snabbt behöva slå mig ner på närmsta stol. I detta fall toalettstolen, för att vila innan jag kan fortsätta ut från badrummet. Idag kan jag utan problem ta mig längre sträckor utan att vila direkt efter duschen.

Gå med kryckor. Det blev ju för ett tag sedan allt svårare att gå tryggt med kryckor Jag kände mig osäker, stapplig och ihopkurad.  Idag tog jag kryckorna när jag skulle iväg på en aktivitet där "Rolle" rollator inte  fungerade.  Det gick riktigt bra även om jag blir rakare i ryggen när jag använder "Rolle". Jag klarade idag också att gå med en krycka då jag kom hem från aktiviteten och upptäckte att rådjuren dragit upp lite blommor ut rabatten som var tvungna att återplanteras. 

Nedan syns rådjuren under en raid i mina rabatter.

Mmm fågelmat är gott.

Så trots att vattenträningen bara skett under ca 8 veckor så har den gett stora fördelar för min fysiska och psykiska hälsa.

Vattenträning, rapport efter en termin

 

💧💧💧💧💧💧💧💧💧💧

Under hösten har jag haft förmånen att få träna i en varm pool, sk Vattenträning.

Vattenträning, är en skonsam träningsform för hela kroppen, som utförs i en varm pool. Man tränar styrka och kondition och alla som deltar, genomför träningen utefter sin egen förmåga och styrka.

Vid vattenträningen används ibland redskap såsom "Pool noodles" (korvnudlar), hantlar och frisbees. (Källa: https://vattenhuset.com/simkurser/vattentraning)

För mig har vattenträningen varit fruktsam både fysiskt och psykiskt.

 I vattnet blir jag, i det närmaste, viktlös och klarar av så mycket mer än om jag skulle delta i vanlig gymnastik, på land.

Vattenträningen är mycket mer skonsamt för mina knän som slipper bära tyngden av min kropp. Jag klarar av mycket mer i vattnet, som att hoppa och studsa eller cykla (sittande på en poolnoodle). 

Däremot är inte träningen helt smärtfri. Mina knän har en tendens att, rätt som det är, "låsa sig" både i och ovan vatten och det gör fruktansvärt ont. 

Min kiropraktor funderar på om orsaken till "låsningen" kan vara att bitar av en trasig menisk på något sätt hamnar i kläm. Jag behöver dock uppsöka någon doktor el dyl som kan undersöka det ordentligt, för att veta om teorin stämmer.

När jag för första gången klev i poolen, den där sensommarkvällen i augusti, var det en stel och mycket nervös Marie. Bara att visa mig bland folk, till råga på allt, utan kläder, var jobbigt att bara tänka på. Jag hade förberett mig genom att köpa heltäckande badkläder med mycket rysch och pysch framför magen, för att inte visa alltför mycket av min kropp för andra. 

När jag går (utanför hemmet), använder jag gånghjälpmedel. Så i augusti, vid första träningstillfället, hade jag kryckor som gångstöd. 

Ett riktigt vanskligt hjälpmedel skulle det visa sig. Jag hade tur att jag inte halkade  omkull där i badhuset, Det var halt, blött och läskigt, överallt.

 I omklädningsrummet, i duschrummet och i poolrummet.

Dessutom när jag efter första träningspasset, på skakiga ben, klev ur poolen var kryckorna inte det stöd jag önskat. 

Då förstod jag att  kryckor var alldeles för farliga, för mig, att använda som gånghjälpmedel.

Jag insåg där och då att Rolle (min rollator) behövde få följa med nästa gång. Hjulskydd införskaffades och Rolle och jag åkte  tillsammans till träningen efter den där första träningen.

Det allra första träningspasset gick  bra. Jag guppade visserligen runt i poolen som en kork, men jag klarade av att utföra de flesta övningarna. Hjälpligt! Det är otroligt svårt att hålla sig på botten med fötterna när man är en ovan vattentränare.

 Kroppen var trött efter träningen, det kändes att jag hade tränat.

Vecka  två ställdes träningen in, men vecka tre var det dags igen. 

Jag tyckte att det gick så bra förra gången så att jag tog i lite mer under passet. Visade sig vara en dum idé, för jag fick ta det superlugnt i fyra dagar efteråt. 

Jag har deltagit i 8 av 10 träningspass. 

I går, 26/10, var sista träningen för denna period. Jag märker att det har hänt saker med kroppen. Inte så att jag är smalare, men det var ju inte heller meningen med att träna. Jag är lite smidigare i kroppen. Musklerna är mjukare och jag känner mig något starkare.  

Jag är också modigare klädmässigt. Borta är alla sjok av tyg framför magen för nu tränar jag i bikini. 

Min kiropraktor, som  jag träffar var tredje vecka, tyckte då vi sågs på förmiddagen före sista vattenpasset, att jag var mycket "mjukare" i musklerna. Kroppen var inte lika "låst". Det kändes fint att höra. 

Träningspassen i vatten utförs till musik och så visar ledaren, från bassängkanten, vad vi ska göra i poolen. Vi övar bl a styrka och balans och så genomför vi olika övningar med frisbee, "korvnudlar" och hantlar. 

När vi jobbar med frisbee, så är en av övningarna: "rita siffror på poolväggen".

 Hur man gör det?  

Vi  håller oss i en reling som är fastskruvad i poolväggen, frisbeen håller man fast mot väggen, med båda fötterna. Själva övningen går ut på att man ska skriva  med fötterna/frisbeen,  på väggen. I vanliga fall har vi ritat en liggande åtta till alla refrängerna i Carolas "Främling". 

Sista gången, vid vattenträningen igår, fick vi istället skriva vi alla siffror från 1 - 10 under refrängerna. 

Det kändes lite i magen efter det. 

 Vid en annan övning  skulle vi "hoppa hopprep" med korvnudeln som rep. 

Ni vet hur en korvnudel ser ut va? 

Det är en ca 150 cm lång, 6 cm tjock flytstång i skumplast. Rakt igenom nudeln är ett hål borrat och man använder den ofta i poolen som flythjälpmedel. 

På bilden nedan syns korvnudlarna (gula, röda, gröna), i den svarta lådan i mitten på bilden.  Bilden, som är beskuren av mig, kommer från vattenhusets hemsida och visar en liten del av "min" vattenträningspool. (i framkant av bilden)

För att lyckas "hoppa hopprep" (läs korvnudel) och få den under fötterna  krävs det att man fattar korvnudeln ganska långt in mot mitten av den. Annars viker den sig uppåt och delen du vill hoppa över åker upp mot ytan.  Du behöver dessutom kunna böja dina knän rejält för att kunna hoppa över korvnudeln. 

Det där med att böja knäna är ingen hit för mig. De är så stela, eller var tidigare, för jag hade aldrig lyckats genomföra ett enda hopp över korvnudeln, under någon av de tidigare träningarna.

Tills nu.

Denna gången kunde jag för allra första gången klara av att hoppa över korvnudeln,  flera gånger till och med. 

Hantlarna vi använder är också gjorda av någon sorts flytmaterial. Man får ta i för att hålla dem under ytan. De finns i tre storlekar och jag använder de i mellanstorlek. Ju större hantlar desto svårare är de att få ner under ytan och desto mer styrka  krävs  för att hålla dem  kvar under vattnet. 

Med hantlarna tränar vi armmusklerna genom att bl a boxa i olika riktningar under vattnet  samt lyfter/sänker underarmarna under vattenytan. De används också när man hoppar och ser ut som ett X i kroppen, dvs armar uppåt och ben utåt, hantlar uppe i luften, sen ihop med benen och ner med hantlarna under ytan, parallellt med kroppen.

Vattenträning är en av de roligaste träningsformer jag någonsin deltagit i. Nu är det dessutom den enda träningsform som fungerar.

💧💧💧💧💧💧💧💧💧💧

Varmt vatten, mjuk träning, bra ledare och trevliga badkompisar gör verkligen susen för både kropp och knopp. 

Nästa vecka börjar en ny kursperiod med vattenträning. 

Samma tid, samma plats och samma ledare. 

Jag kommer att vara där!